Religion i skolan?

När våra barn började i den ryska skolan var det en hel del som förvånade mig. Både positivt och negativt. En sak som förbryllade mig var att det saknades religionsundervisning, eller livsåskådning, eller etik. Jag tyckte det var en brist. Om inte annat så hör religionen till livets baskunskaper. Och ju tidigare människan vaknar upp till att brottas med de eviga frågorna desto bättre. Därför fann jag det helt naturligt att våra barn började gå i söndagsskolan i den närmaste ortodoxa kyrkan.
Under den ateistiska kommunistperioden var all religionsundervisning ett förbjudet tema i den sovjetiska skolan. Men trots att den regimen föll för exakt tjugo år sedan har det varit så gott som omöjligt att introducera en religionsundervisning i skolan. Då ska man komma ihåg att stat och kyrka är åtskilda i det här landet. De olika kyrkorna, med den rysk-ortodoxa i spetsen, har under de senaste åren försökt övertala Kreml att introducera religion. Men den ryska statsledningen har länge misstänkt att religion i skolan resulterar i att kyrkorna får ett för stort samhälleligt inflytande.
Men nu har pendeln vänt. President Medvedev skrev nyligen under en lag som gör det möjligt för skolorna att börja undervisa i religion från och med nästa skolår. Personligen tycker jag det är bättre sent än aldrig. Den sovjetiska ateismen skapade ett stort moraliskt tomrum som i det nya Ryssland allt för ofta fylldes med ”frihet utan ansvar”.
Det nya skolämnet har döpts till ”Grunderna i religiös kultur och etik” och finns med från och med femte klass. Eleverna erbjuds tre olika möjligheter. En är att läsa om någon av landets fyra största trosriktningar: den ortodoxa, islam, judendom eller buddhism. En annan är om världsreligionernas historia. Den tredje behandlar etik.
Myndigheterna har varit måna om att inte släppa in prästerskapet i klassrummen. Istället ska lärare och pedagoger vidareutbildas eller specialutbildas. Eftersom arbetet inleds nästa höst står det klart att antalet lärare inte räcker till och att nivån på undervisningen kommer att lida. Ett annat problem är att hinna producera ”objektiva” läroböcker i ämnet. Åtminstone den ortodoxa kyrkan har varit mån om att få ”rådgöra” med ministeriet när det gäller texterna.
För den ortodoxa kyrkan och dess nya patriark Kirill är Medvedevs beslut en stor seger. Den här konflikten har legat och pyrt de senaste tio åren.
Trots att åtta av tio ryssar säger sig vara ortodoxa finns det ingen orsak att överdriva kyrkans roll och inflytande. Bara cirka fem procent av befolkningen anses vara genuint religiös så att de låter sitt vardagsliv präglas av tron. Och liksom i många andra länder förknippas kyrkan med övergångsriter som dop, vigsel och begravning, samt med särskilda högtider och då i Ryssland framför allt påsken. På det stora hela är Ryssland ett sekulärt samhälle. Men ortodoxi har i högsta grad med identitet att göra i den vilsenhet som många ryssar fortfarande känner efter Sovjetunionens fall.